enchantia

Min värld faller sönder. 
Jag tror det håller på att ta slut mellan mig och min pojkvän och jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. Min ångest växer, jag är sönderstressad och får panikattacker var och varannan dag igen, sömnproblemen är tillbaka, mardrömmarna hemsöker mig även på dagarna, jag bryter ihop varje dag, min familj går sönder mer och mer för varje dag, jag hatar mitt liv här hemma, jag hatar mitt liv i skolan, jag hatar mitt liv hos dig, du som vart min enda familj så länge. Men nu när jag verkligen behöver dig, vägrar du vara det stöd jag behöver.

Snart är vår historia över älskling. Den är över om du inte räddar mig från mitt helvete snart.

Jag känner mig bara utnyttjad, och det är ett rent helvete när man är kär i någon. 

Nu har jag helt och hållet tappat greppet om mig själv, har tappat räkningen på hur många skorpor och riskakor jag stoppade i mig på jobbet idag och som grädde på moset börjar jag få något, jag är helt utmattad och idag stod jag bara och skakade i köket av utmattning och höll på att svimma. Vet ej vad det är med mig? 

Nu ska jag iallafall gå till gymmet imorgon bitti och börja komma igång med träningen igen så jag kan komma på fötter igen. 
Jag kommer att köra stenhårt tills den 18:e till att börja med, det är 10 dagar och det ska fan bli min rivstart. 

Nu är jag tjock, förbannad och trött på livet, nu ska jag kämpa mig tillbaka till lyckan! 

Förlåt mig, min kropp, min hälsa, mitt psyke. 
Jag vet att du inte trivs och ändå för jag såhär mot dig. Jag avstår från träning, jag äter massa skit och nu är du väl snart tillbaka i skiten igen? 

Allt jag vill just nu är att bli klar med det sketna gymnasiet, få börja jobba, starta mitt liv, komma ifrån mina föräldrar, glömma bort min tonårstid och bara få vara nöjd med mig själv. 

Den här veckan har vart sämre än sämst förutom en enda kväll. Fredagskvällen då jag och pojkvännen var på fest, och jag blev kär i honom ännu en gång. 

Att få sitta i soffan medans folk runt omkring ålar sig till musiken jag inte alls kan röra mig till, att få sitta där då, i ditt knä och bara skita i vem som ser få känna varandras kroppar som om det vore första gången, dela ut kyss efter kyss, borra in mitt ansikte mot din hals och bita dig i örat. Det är alldeles underbart. 

Att få glömma bort hur dålig jag är, hur ful jag är och hur mycket jag bara vill ta en paus från livet och bara få älska dig, där i min kompis soffa, på en fest där allas humör var på topp, det är exakt det jag behöver.

Bloggen lyser med frånvaro men nu är det slut på det! 

Jag både äter sämre och slackar lite när jag inte bloggar och peppar mig själv hela tiden. Visst har vågen bara visat neråt men det är väl bäst att ta tag i mig själv innan det är för sent och jag föräter mig. 

Ska på en halloween fest snart och jag ska ha en ganska så avslöjande klädsel på mig, visst har jag en liiten bit kvar innan jag skulle känna mig bekväm i att ha den men vet ni vad, jag har gått ner nästan 6 kg sen några få veckor. Och jag är dessutom en person som älskar att utmana mig själv när det kommer till mitt mod och styrka så nu ska jag banne mig klara det här! 

Nu drar jag på mig kläder o går till gymmet! 

Jag har ju inte bloggat på bra länge nu och det märks på vad jag äter, jag har inte peppat mig själv som jag brukar, men vågen visar minus så det är fortfarande bra.

Vi hörs imorgon 

Idag känner jag till skillnad från gårdagen hur hoppet bara värmer min kropp och idag är jag lycklig. Jag ställde mig på vågen, och vet ni vad?
Jag kom på den vikt jag suktat så länge nu! Nu är det inte lång väg kvar tills jag når mitt första delmål, 57.9. 

Nu ska jag ta min tynande kropp och gå till skolan. Ha en jättebra dag allihopa!

Idag är allting bara blä. Jag orkar inte plugga. Jag orkar inte vara tjock. Jag  orkar inte vara vaken. Jag orkar inte sova, Jag orkar inte gå ut som jag vanligtvis skulle gjort. Jag orkar inte någonting alls idag. Känner hur allting bara byggs på och byggs på medans jag ligger här och kollar upp på högarna med arbete jag har framför mig och allt jag vill göra är att få höstlov, stänga in mig i mitt hus på landet med tjocka tröjor och mina sketna gympaskor så jag får bli smal någongång. Har stått kvar på min sketna äckliga vikt och nästan nått den underbara siffran var och varannan dag nu och jag bara står här och trampar. Vet ej längre vad som krävs av mig för att äntligen få ställa mig på vågen med ett glatt leende. Är jag inte värd det för att jag avstår från nästan allting? För att jag tränar varje dag? Eller för att jag helt enkelt bara vill känna att något det vill säga mig är lättare än vanligt?

Jag blir alldeles nervös på min våg. Igår visade den en okej siffra idag innan jag gick in i duschen visade den nästan 59.9 och jag var överlycklig! Äntligen! Sen går ut ur duschen tänker nej det är för bra för att vara sant, torkar mig och ställer mig igen, då har jag helt plötsligt gått upp 3 hg...

Nej den visar olika hela tiden och jag är jätterädd för jag vet inte alls vad jag väger då! 

Jaja har vart världens sötaste dotter och diskat vårt berg av disk och sitter nu med min frukost en halv portion havregryns gröt (nomnomnom) 

Nej nu ska jag dra ut på en lång promenad och sedan gå till gymmet. Ni får ha det gött så hörs vi! 

 

Gud ja är så förbannad på mig själv att jag bara lallat runt i flera dagar nu! Vad är det för fel på mig? VILL JAG VARA FET?! Det verkar ju liksom så så mycket skit rent ut sagt som jag äter.

Idag kommer min pojkvän hit, vet faktiskt inte när men ja vi får väl se vad som händer då. Ska iaf ta mig ut i köket och äta något eller dricka vatten och sen gå ut på en låååång promenad med min älskade hund. 

Här sitter jag, svullen från gårdagen men med lättare vikt, vilket är meningen, men känner mig ändå fetast i världen. 
Inte brukar väl jag må såhär? Jo kanske ibland när jag tänker efter men idag känner jag inte alls för att äta.

Min bild av mat för dagen är bara att det jag stoppar i munnen kommer att gegga runt i mina tarmar för all evighet och spänna ut min mage tills jag sprängs som en ballong någon sticker hål på. 

Idag kommer jag förhoppningsvis och antagligen inte kunna äta alls, kanske lite mat hos min nära vän som skulle på begravning idag, så jag tänkte titta förbi och ge henne en kram.

Men förutom det lär jag köra på äpple o vatten om ens det (Tycker egentligen inte ens om äpplen!) 

Idag är jag på helt sjukt konstigt humör. Jag är jättenere samtidigt som jag är superflummig! Jaja jag antar att det är för jag har så sjukt mysiga människor runt om mig som kan liva upp min vardag.

Dock var det pannkakor i skolan idag :S Kunde såklart inte låta bli och nu har jag ångest, de pannkakorna är det ända jag ätit idag och har gått nästan 2 mil men ja jag ska ut med en killkompis nu så vi lär gå några kilometer i alla fall! 

Vi gör inte speciellt mycket, ibland känner jag mig bortglömd och ibland är han verkligen dryg. Men ÅH så jag älskar honom ändå. 

Vi har varit tillsammans i över 1 år och jag är lika kär än, så fort han gör något jag inte gillar eller liknande och jag blir så förbannad att jag undrar om det inte vore bättre att vara singel, men nej, jag skulle vara världens olyckligaste om det tog slut för min älskling är den sötaste, gosigaste, finaste kille som finns, och det bara genom att vara sig själv ♥ 
Vi behöver inte gå ut och göra saker, han behöver inte ge mig presenter, vi behöver bara ses och då känns allting mycket bättre.

Nej jag ville bara utrycka i ord att jag älskar min fina oavsätt och min kärlek för den lilla skitungen är större än mig ♥